Okt 18 2014

När Stina blev sjuk.

Mycket ska man behöva gå igenom i livet. I våras fick Stina gå igenom en tuff tid.
Det började med att hon vaknade en natt och hade hög feber.
Inget konstigt med det, hon fick bäddas ner i soffan under dagen och hade det nog ganska mysigt!

IMG_0229.PNG

Nästa dag var Stina fortfarande dålig och hade hög feber, hon låg mest i soffan och tittade på film, frozen såklart.
Under dagen började hennes ena öga svullna upp lite. Vi trodde det var ögoninflammation, men det kom aldrig något var och ögat var inte rött….
Nästa dag var hon ännu sämre, febern var fortfarande hög, ögat mycket svullet och hon låg bara i soffan och sov.
Jag ringde till 1177 och undrade vad det kunde vara, för jag började känna att det inte kunde vara ögoninflammation eftersom det fortfarande inte kom något var eller rött i ögat.
Dom försäkrade mig om att det helt säkert var ögoninflammation och att man visst kan ha ögoninflammation utan var och rött öga.
(Jag har senare kollat upp detta ordentligt och det stämmer inte alls! Ögoninflammation medför alltid rött öga och/eller var.)
Jag satt hos Stina hela dagen, något i mig gjorde mig mycket orolig, när natten kom så låg Stina och vred sig i smärtor, jag gav henne allt jag kunde, panodil och Ipren, så tillslut fick hon lite sömn.
Nästa morgon hängde jag på telefonen så fort vårdcentralen öppnade, och talade om att jag tänkte komma in till dom med Stina så fort som möjligt.
Vi fick en tid ganska på en gång.
När läkaren undersöker Stina så är hon först väldigt tyst, sedan säger hon att det absolut inte är någon ögoninflammation och att vi behöver åka till us direkt. Hon ringer till den avdelning vi ska till och talar om att vi kommer. När vi säger hej då till läkaren så säger hon att vi måste vara beredda på att vi nog får stanna där ett tag.

Vi åker hem och packar en liten väska och åker sen till us, Stina har mycket ont och gråter. Dom undersöker henne ordentligt och tar prover. Det är fruktansvärt plågsamt för Stina, hon bara skriker och gråter.
Tillslut ber jag dom om att ge henne smärtstillande men vi får först vänta på att läggas in på barnakutavdelningen. Tillslut får vi komma dit, och Stina får smärtstillande.
Sen kommer någon och säger att vi måste till röntgen för att göra CT. Jag hänger inte riktigt med på vad som händer men förstår att det är allvarligt och gör bara som dom säger.
Innan röntgen behövde dom sätta en infart för att kunna ge henne medicin och kontrastvätska. Stina var mycket svag och uttorkad så hennes blodkärl bara sprack. Hon skrek av smärta varje gång dom försökte sätta infarten.
Dom hade knappt några ställen kvar att sticka henne på när dom beslutar att ge henne lustgas för att hon ska slippa smärtan.
Så tillslut lyckas dom få in en infart och hon får antibiotika. Sen åker vi ner till röntgen, där blir hon extremt rädd. Att lägga sig ensam på en brits och köras in i en tunnel var inget som tilltalade henne i det tillstånd hon var i då. Kanske inte annars heller….
Vi kämpar länge, men tillslut beslutar dom att ge henne lugnande.
Då gick det hur bra som helst!
När allt sedan lugnat sig så ber jag att få prata med någon läkare om vad som händer, vad felet var med Stina och hur allvarligt det var.
Jag får förklarat att hon har fått etmoidit, en typ av bihåleinflammation i näsroten plus öroninflammation. Röntgen visade att hon även hade en böld bakom ögat, mot hjärnan. Såklart är detta farligt och behöver behandlas med antibiotika, men eftersom vi var på us och fick behandling nu så var läget under kontroll.
Stina fick ligga med dropp under natten eftersom hon var så svag. Det var jobbigt att se, hon var så liten och svag…

IMG_0231.PNG

Vi låg kvar i några dagar och Stina blev sakta bättre men var väldigt svag. Vi matade henne för att få i henne något, hon åt ingenting på egen hand.
Men hon hade lite roligt också, det fanns ett roligt lekrum och hon fick sitta i sin säng och pyssla!

IMG_0232.PNG

IMG_0233.PNG

Vi var tvungna att stanna i några dagar för att se så ho svarade bra på antibiotikan, hela tiden vi var där pratades det om att vi nog skulle behöva operera henne.
Men tack och lov svarade hon så bra på antibiotikan att vi slapp operation. Så tillslut fick vi åka hem med ett litet terapikit som det lektes flitigt med!

IMG_0235.PNG

Efter nån timme hemma så somnade både jag och Stina i soffan, kramandes. Det var en tung tid för oss alla!

Idag mår hon bra, men pratar lite då och då om händelsen. Den har helt klart satt spår i henne. Och i mig.
Ta vara på varandra, varje dag, alltid.


Okt 13 2014

När Hannes blev sjuk

Mitt i sommaren, när det var som varmast, Hannes var en månad gammal, så blev han sjuk.
Det är väl egentligen den största anledningen till att jag ville blogga igen. Alla människor behöver bearbeta svåra saker, att skriva brukar vara ett bra sätt.

Det började med att jag tyckte Hannes kiss började lukta lite annorlunda. Jag sa det till Andreas som försäkrade mig om att jag nog bara inbillade mig.
Samtidigt så började Hannes ligga och ta i lite grann, på ett sätt jag inte kände igen, han låg liksom och kämpade lite hela tiden, som att han behövde bajsa. Men några problem med det hade han inte så jag blev lite fundersam. Dock inget jag sökte för eftersom det knappt var något som märktes, men något i mig kände väl att det var något som inte stämde.
Efter kanske två veckor så började han bli slö, han ville inte längre äta och fick tillslut feber.
Jag sökte för det men alla jag pratade med trodde det var värmen som gjorde det. Men tillslut ringde jag och var ordentligt orolig för han ville inte alls äta och var väldigt slö.
Då fick vi åka in till barnakuten med honom.
När vi kom in med honom hade han hög feber och var väldigt slö, dom proppade i honom alvedon på en gång och så lyckades vi fånga ett urinprov på honom nästan direkt.
Så ganska snabbt fick vi klart att han hade njurbäckeninflammation. Han lades in med intravenös antibiotika.
Jag fick sitta och amma honom hela tiden för att försöka få i honom någon näring, han var dock väldigt slö så det var inte mycket som kom ner.
När dom undersökte honom märktes det att han hade ordentligt ont i magen och ryggen.
Men dom gav honom smärtstillande regelbundet.

IMG_0212-0.PNG
Efter några dagar fick vi åka hem och fortsätta behandlingen hemma istället.
Det tog lång tid innan Hannes blev helt bra, han var tagen av det hela i säkert en månad efter.
Nu mår han bra och är en glad kille! Men han har fått genomgå en rad olika undersökningar för att ta reda på varför han fick detta.
Ultraljud, röntgen och kissövervakning.

IMG_0062.JPG
Det dom har kunnat se är att han inte tömmer sin blåsa ordentligt och att han har för högt blodtryck. Varför vet dom inte riktigt dock.
Men så han äter fortfarande antibiotika för att han inte ska få detta igen och undersökningarna fortsätter tills dom hittar felet.
Men som sagt, en go och glad kille är han!

IMG_0171.JPG


Okt 13 2014

Hannes första tid.

Efter Hannes födelse blev vi flyttade till special-bb. Min hjärna behöver övervakning i några dagar när jag har fött barn, hehe.
Hannes var lite tagen också, han kunde inte alls ta tag i bröstet så han åt ingenting från mig första dygnet.
Han var dessutom väldigt stor för sin ålder. 3820g, tre veckor tidigt! Tydligen är det så att bebisar kan ha svårt att hålla blodsockernivån uppe när dom är så stora för sin ålder. Så han matades med kopp var fjärde timme och fick stick i foten ett par ggr per dygn för att hålla koll på hans blodsocker.
Han var väldigt trött första tiden och hade väldigt svårt att ta bröstet, att han fick näring från annat håll var fjärde timme gjorde ju inte att han direkt kämpade för bröstet heller.
Men det gjorde jag! Jag la honom mot bröstet dygnet runt, även om han inte sög så låg vi så hela tiden.
Jag fortsatte med det även när vi kom hem och han hade slutat matas med kopp.
Det tog honom över två veckor att äntligen börja gå upp i vikt, men det gick!
Så nu helammas han och är så nöjd så!

IMG_0037.JPG


Okt 12 2014

Två år och en son.

Jag tog en liten bloggpaus, på en sisådär 2 år. Ber om ursäkt för det.
En snabb uppdatering då!

Livet i gula huset har rullat på. Vi fick ordning på kök och nya golv. Vi trivs mycket bra här.
Sömnaden har jag helt lagt på hyllan, lusten bara försvann helt!
Tråkigt, men jag gissar att den kommer åter någon vacker dag.
Barnen växer och mår bra! Tre går i skolan, en går på dagis, resten hemma med mig.
Men det bästa av allt som hänt sen sist, det är Hannes!
Den 28 maj i år föddes vår första son! Samuel Hannes Magnus Göransson.
Det finns mycket jag vill skriva om som vi fått gå igenom, men jag tänker börja med Hannes första tid.

Hösten 2013 upptäckte vi att jag var gravid igen. Det tog ganska lång tid för oss att smälta det så vi höll det hemligt så länge det gick. Men på julafton var jag så tjock så då berättade vi för alla.
Barnen fick en julklapp med lite bebiskläder och en bild från ultraljudet.
Dom blev så förvånade och glada!
Jag hade en väldigt tung graviditet, det var svårt att orka allt.
Jag var beräknad till den 17 juni, men blev lovad en igångsättning även denna gång.
Så den 28 maj hade jag tid hos min läkare för att prata om igångsättningen, det visade sig dock att jag redan var öppen 3 cm.
Så vi bestämde att igångsättningen skulle ske redan dagen efter. Tre veckor före bf.
Vi åkte hem för att sätta mig i en soffa så det inte skulle dra igång innan morgondagen.
Men efter en stund ringer BB/förlossningen till mig. Dom säger att dom läst min journal och undrar om det inte är säkrare att jag kommer in på en gång istället!
Jag var otroligt rädd för att föda hemma, med tanke på hur fort det gått dom andra gångerna, så tillslut bestämmer vi oss för att komma på en gång.

Väl inne på förlossningen så får vi mest sitta och vänta. Dom mätte värkar och kollade hjärtljud. Allt såg fint ut och jag hade starka regelbundna värkar redan innan igångsättningen.
Att sitta och vänta på en igångsättning är bra märkligt. Inget naturligt alls. Det är lite som att sitta och vänta på att någon ska komma och hugga dig med en kniv regelbundet i några timmar, frivilligt. Så ångesten och paniken var stor när jag väntade där. Jag funderade ut flera flyktvägar men insåg att det nog ändå var bäst att sitta och vänta där på knivhuggen…

Vid 18 tiden någon gång satte dom tillslut igång förlossningen med lite värkstimulerande, jag hade regelbundna värkar som innan, men med lite mer kraft.
Jag kunde dock vara som vanligt mellan värkarna, så jag tittade på lite serier och smsade med Micka.
Vid halv åtta tog dom hål på hinnorna.

IMG_0209.JPG
Efter det här så la jag undan mobilen.
Krystvärkarna kom ungefär vid åtta.
Då tappade jag kontrollen en liten stund, smärtan blev för stor och jag fick panik. Andningen som jag skött bra tidigare blev bara panik, och droppet kom inte fram som det skulle för jag lyckades böja slangen när jag rörde mig så mycket.
Men då hörde jag Andreas säga till mig att göra som jag brukar bara så går det bra.
Sagt och gjort, jag rätade till armen så droppet kom in, fokuserade och skrek, skrek tills det kom ut en underbar liten gosse!
Klockan 20.10 kom han ut. Sjätte barnet, en liten gosse. Fem flickor och en pojke. Helt galet och helt underbart!

IMG_0208.PNG


Jul 27 2012

Dags nu

Kanske dags för ett inlägg?
Jag har försummat min blogg helt klart. Men vi har flyttat! Vi sliter som små myror med allt! Vi tycks aldrig bli klara dock ;)
Men huset börjar ta form, vi väntar på nytt kök och nya golv. Och så målar vi en massa och river tapet, blir bra.

Idag äntligen provade jag min nya syhörna. Jag har inte sytt påflera månader pga all röra och allt vi haft att göra.
Men som sagt, idag provade jag min nya hörna intill vårat sovrumsfönster som vetter ut mot trädgården. Ljuuuuvligt!

20120727-223428.jpg
Än har jag inte fått hit alla mina sygrejjer. Dom ligger kvar i ett förråd vi hyr. Men lite saker hade jag så jag fick ihop till en liten klänning till Signe. En klänning med insydd body så den inte ska halka upp. Något jag velat testa länge men inte riktigt haft tiden ;)
Bra blev det iaf! Hon sov dock när den blev klar så hon har inte provat den än.

20120727-223822.jpg

Det var allt för ikväll.


Jun 30 2012

Instagram

Min nya grej, instagram! Följ mig där, josephinegoransson.
Inte visste jag att det var så roligt.

Bloggar lite dåligt för tillfället. Soooorry.


Jun 4 2012

Ett gult hus

Hoppsanhejsan, plötsligt har vi köpt hus!

Ett gult fint hus i närheten där vi bor.
En så kallad KB-villa, dubbelt så mycket plats mot vad vi har nu. Helt ok :)
Allt går superfort, det är inte ens två veckor sedan vi vann budgivningen och redan ligger vårat radhus ute på hemnet.
Ingen bor i huset nu så bara vi får vårat radhus sålt så kan vi flytta in.
Vi ska dock renovera lite så vi kommer väl bo på två ställen samtidigt ;)

Köket ska bytas ut och lite väggar målas.
Och så ska golvet bytas i källaren och köket/hallen.
Väldigt spännande och väldigt mycket jobb.
Det är nästan så jag önskar att jag kunde spola fram livet några månader nu….
Men det blir bra, tillslut så.

Idag var jag på bvc igen med Signe. Jag trodde faktiskt att hon skulle ha gått upp ordentligt i vikt. Kläderna har börjat bli lite korta i ärmar och ben.
Men min lilla sparv hade gått NER i vikt :(
Fy vad ledsen jag blev… Vi gissar på att det är min mjölk som sinat nästan helt nu. Att Signe inte klagar är ju bra märkligt tycker jag. Ibland har hon vägrar ta bröstet och velat ha flaska istället, men i övrigt har hon bara mått bra!
Vi ska dit igen om två veckor för att se om hon gått upp nåt, har hon inte det då så får man väl utreda det mer. Hon är så liten att hon hamnade under alla deras kurvor :(
Ska väcka henne på kvällarna för att mata, eftersom hon inte verkar begripa själv hur mycket hon bör äta…

Men nu är min mat klar! Hej.


Maj 16 2012

En märklig och underbar bild

20120516-213312.jpg


Maj 16 2012

5 kg

Jomenvisst, 5 kg vägde min lilla sparv. Hon fick klart godkänt vid vägningen. Så det är ju väldigt uppenbart att min mjölk inte räcker till…:(
Men det var helt ok att jag fortsätter amma vartannat mål.
Alltid något :)
Hon ligger dock ganska långt ner på dom där sabla kurvorna så det lär nog bli IG vid fler vägningar, typ när hon börjar krypa, då har dom andra barnen alltid dippat.
Men men, hon mår bra iaf!

Lite nya kläder har hon fått iaf! Jag har fått en hel del tid vid maskinen den senaste tiden, jättekul!

Ett par jeans med lite roliga detaljer och en body.

20120516-203154.jpg

20120516-203212.jpg

20120516-203225.jpg
Provade en ny knäppning, i axeln. Det ser helt snett ut på bilden, men det är det inte! Inte jeansen heller, borde ha strykt dom innan jag fotade, ser ju helt snett ut.

Försökte få en bra livebild på knäppningen, inte så lätt..

20120516-203403.jpg

20120516-203412.jpg

20120516-203431.jpg

Sen vet ni att det är helt ok att lämna en kommentar va?


Maj 13 2012

Helg!

För första gången på evigheter så har vi en helg med inte tokigt mycket saker att göra! Igår fick jag sitta och sy nästan hela dagen, helt underbart. Så jag hann bli klar med flera saker som legat och gett mig dåligt samvete. Och så sydde jag en jättefin munkjacka till Signe!
En jacka som jag gått och tänkt på bra länge, ett litet eget hittepå. Inte så märkvärdig egentligen, mest massa småpill som jag ville få perfekt men inte lyckats med tidigare. Men i brist på sytid så får man sitta och tänka på hur man ska sy istället, och vips får man till det näst intill perfekt!
En liten tankemiss gjorde dock att den fick bli lite väl smal… Tur vi har en liten smal sparv då ;)

20120513-095519.jpg

20120513-095610.jpg

20120513-095644.jpg
Luvan är gigantisk, vilket faktiskt var meningen, jag tycker det är lite snyggt med stora luvor. Fast den här blev kanske liiiite väl stor, hihi.

20120513-095812.jpg

Annars då? Jovars, livet rullar på. Vi har börjat njuta lite av sommaren som närmar sig. Kolmården fick smaka på familjen Göransson. Stina hade det gött i kärran ;)

20120513-100127.jpg
Hon suger på tummen i tid och otid. Skitunge… Men vi tjatar och tjatar om att hon inte får göra det. På natten åker den dock in reflexmässigt, då finns det inte mycket vi kan göra.. Har provat stoppochväx, äckligt nagellack. Men det funkar inte, hon suger ändå.
Det värsta är dock att hon verkar ha lärt Signe att suga på tummen också!! Signe spottar ut nappen och stoppar in tummen..

20120513-100455.jpg

20120513-100519.jpg

20120513-100541.jpg
Obra.
Häromdagen så plockade jag bort mjukliften i Signes vagn och vinklade upp ryggstödet lite. Signe blev skapligt glad :)

20120513-100723.jpg
Signes nya mössa ser man på den bilden också! En mössa går fort att sy, så har jag bara lite sytid så blir det ofta en liten mössa.

20120513-100909.jpg

20120513-100923.jpg

I morgon ska Signe vägas igen, gah!! Lite jobbigt känns det allt. Men hon får ersättning vartannat mål… Hoppas det räcker så jag kan fortsätta amma lite iaf.
Nej nu ska jag förbereda inför kalas på flygvapenmuseet!

20120513-101424.jpg